KOMMENTAR

Klicka på KOMMENTARER under det aktuella inlägget.

Du måste - och det här gäller alla - markera rutan där det står att du inte är en robot, först därefter kan du skicka din kommentar.


VIKTIGT - har du inte någon egen blogg MÅSTE du klicka på ANONYM, då först publiceras den!



fredag 7 oktober 2011

EN BLÅSIG OCH EN KYLIG PROMENAD

Dom flesta dagar tar vi  en längre hundprommis. Alltså åker hemifrån och promenerar med Santos där han får gå helt fritt. Så även igår, trots att det verkligen var gråmulet och väldans blåsigt. Och för att göra det hela extra blåsigt så åkte vi till den enda riktiga höjden här på södra Gotland; Klinteberget! 


Jag är ju evigt tacksam för att det inte finns så många berg här, jag har ju höjdskräck. Så här uppe får absolut inte någon av våra hundar gå lösa - inte ens en gång lydiga Penny fick det. Det som ser ut som höstfärgade buskar är kronorna på jättestora träd som växer nedanför berget. Så längre fram än till utsiktsbänken får ingen gå för mig, varken husse eller Santos. Och jag håller mig väldigt långt ifrån kanten!


Rolle tycker naturligtvis att jag är urlarvig, men han har lärt sig leva med att jag tycker att allt över 30 cm är alldeles på tok för högt!


Trots - eller kanske tack vare - att det är lite obehagligt högt här, så är det väldigt vackert och utsikten över Klintehamn, hamnen och havet är underbar!


Men...vi brukar ju inte stå och glo på den så länge, utan ta en runda runt platån. Det finns en del minnesmärken här, men fråga mig inte för vad. Har läst om dom naturligtvis, men glömt bort precis allt. Det som jag tycker är finast är dock på våren då gulsipporna blommar här. Helt underbart! 


Det är en del jippon här, så det finns en flaggstång och så klipps gräset kontinuerligt - vilket är väldigt kul för oss med liten hund som älskas av fästingar. Jag vet faktiskt inte hur många nymfer (första stadiet när dom är så pyttesmå att man knappt ser dom) jag plockat på Santos innan dom bitit sig fast. Sen är det väl ett 10-15 som hunnit sätta sig, men dom har än så länge inte hunnit sitta så länge innan vi upptäckt dom. Han är ju ljus så dom syns jättebra! Fy faan, ärligt talat, för såna insekter!!


Idag var det återigen strålande sol, men ruggigt kallt, bara 10 grader. Så när vi kom till När och skulle åka ut på Närsholmen och promenera, så tvekade vi. Det såg riktigt blåsigt och kyligt ut!


Istället vände vi och åkte fram till ett "reservställe" där vi brukade gå med Penny om vädret var för blåsigt ute på Närsholmen. Många retar sig på det här med vindsnurror och tycker att dom förstör naturupplevelsen, men för oss med hund som letar ställen att promenera på har dom sina fördelar. Det finns alltid en liten bilväg (två hjulspår) fram till dom! 
Ja, dom har ju naturligtvis andra fördelar också, t.ex. att producera elström!! *fniss* 


Och man måste ju inte gå och glo på dom hela tiden, man kan t.o.m. vända sig ifrån dom och då är ju naturen precis som vanligt helt fantastisk!


Här är det fyren på Närsholmen som syns i bakgrunden. En byggnad som med åren har uppskattats mer och mer. Kanske blir det så med vissa vindkraftsnurror med tiden också, i.a.f. om man gjorde något roligt med dom istället för att bara låta dom vara trist vita!

8 kommentarer:

Livsnjutaren sa...

Så vackra bilder. Önskar er en trevlig helg/Fia.

Helens trädgård sa...

Så vackra bilder, vilka vyer!
Håller med dig om att höjder är läskigt... man ska inte gå för nära kanten.
Trevlig helg!

mammi sa...

Vilken härlig promenad. Har ju berättat varför jag tvingats att gå högt upp på stegar, så det är inget problem längre, men varför får jag så himla ont i knäna, om jag t ex ser på TV och där är höjder???
Ha det så gott ni alla tre
Kram

Ruben sa...

Väldigt fin bild mot näsudden, men vad ruggigt det ser ut. Och betänker man hur mycket det kan friska i i de trakterna, känns det ännu kallare.

Ha det gott!
/Ruben

Ninne sa...

Fint med bra hundstråk. JAg tror Santos gärna hade klättrat i "bergen"?? Det är gott för alla tre med sådan promis. Ser lite ruggigt ut över havet, men det är väl detta som den svage kallar höst??
Ha det gott Ninne

Ölandsvindar sa...

En av anledningarna till att jag trivs på Öland är att det är så platt här.Visst börjar det kännas som om det är dags för långkalsonger och vantar! Nu är kinesträdet från Boel på plats. Bara att sätta sig ner och hålla tummarna för att det ska grönska till våren.
Kram
Kerstin

Gela sa...

Vad glad jag är att jag kom in hit till dig och fick följa med på den underbart fina promenaden. Gotland ligger i ett litet romantiskt flimmer för mig för vi hade så trevligt där när jag var där och jobbade. Hoppas jag kan kommentera här hos dig är så många bloggar som det ej går att kommentera just nu. Vackert du har det här på bloggen, gillar hur du har korten. Ha en fin söndag/Gela

livet på landet sa...

Vilka fina bilder och vilken fin vovve. Tänkte på det du skrivit längs opp om att skrolla ner till texten. Om man klickar på knappen kompartivitetsvy längst upp (ser ut som ett avrivet papper) så ställer sidan in sig och man behöver aldrig hålla på och skrolla mer =)Ha en bra dag!