KOMMENTAR

Klicka på KOMMENTARER under det aktuella inlägget.

Du måste - och det här gäller alla - markera rutan där det står att du inte är en robot, först därefter kan du skicka din kommentar.


VIKTIGT - har du inte någon egen blogg MÅSTE du klicka på ANONYM, då först publiceras den!



lördag 11 december 2010

SKOLKOMPISEN

"Bloggsuget" blev alldeles för stort, så efter att vi först har varit ute på en skogsprommis med Penny (äntligen) samt handlat lite, så slog jag mig ner bakom datorn. Men.....min gubbe hade helt andra idéer. Han ville jag skulle skriva ut en innehållsförteckning till en CD med en massa jazz, blues och rock på som han spelat in till en god vän. Förresten samma vän som tillsammans med sin fru ska fira julafton med oss. Men nu är det gjort!

Det här med den gamla vännen har faktiskt en ganska kul bakgrundshistoria. När vi flyttade hit till Gotland för sju år sen så hade vi inga kontakter alls. Jo, vi hade förstås ett par vänner som har en sommarstuga och så hade jag en mycket avlägsen, men trevlig, släkting som också hade sommarstuga. Dessutom var det en väninna till min granne som var frissa som flyttat ner fem år tidigare. Men det var faktiskt allt!



Vi var här fyra dagar första gången så sent som 1998. Då åkte vi runt och bodde på hotell och åren därefter hyrde vi hus 14 dagar. Alltid sista veckan i augusti och första i september. Vi trivdes fantastiskt bra och kände att vi hade hittat "vår plats på jorden". Alltså bestämde vi oss för att flytta hit!



Vi tänkte först flytta efter pensioneringen, men sen kom vi på att det var inget att vänta på. Vi tog istället med oss vår lilla firma och så flyttade vi alltså hit redan sommaren 2003. Eftersom vi håller på med specialtillbehör till veteran- , sport- och racebilar så kunde vi fortsätta med det även här. Så vi var alltså ofta på företagsposten i Hemse och skickade paket. 



En dag när jag väntade i bilen så kommer Rolle utfarande och frågar om jag såg paret som gått ut precis. Det är en gammal skolkompis till mig, sa han. Han hade inte sett honom på femtio år, men han kände igen honom direkt - trots att han inte längre var lång och jättemager!
När han gått ut från posten så frågade Rolle personalen om han hette si och så och det gjorde han. Då fick han adressen och det visade sig att han och frun bodde i Eksta. Alltså i vår by!



Några dagar senare så åkte vi runt och försökte hitta adressen, men det vet ju ni som bor på landet att det kan vara 10-15 hus som har samma adress. Men....vi hade en otrolig tur, rätt var det var så gick det en liten gubbe över en gårdsplan och det var alltså Rolles skolkompis. När Rolle gick ur bilen så ropade han hej till kompisen på långt håll och så frågade honom om han kände igen honom?
Javisst, sa han direkt, Rolle Bloom!




Sen blev det lite snack och då berättade han att han och hans fru haft stugan länge, men renoverat och byggt till och flyttat ner permanent till Gotland några år tidigare. Det visade sig att dom hade inte heller några släktingar här, inte heller några barn och så hade dom en liten hund - Sissi en borderterrier -  som tyvärr inte finns längre. 




Redan andra julen så firade vi julafton här och nu är det tradition. Det här med ensamma jular var faktiskt det enda jag hade ångest över när vi flyttade hit. (Jag är tokig i julen!) Men det har alltså löst sig perfekt, dom är här på julafton och vi är hos dom på midsommarafton.



Sen har vi ett par andra grannar, gotlänningar, som kommer hit på juldagen  och hjälper oss att äta upp all julmat. Jag lagar nämligen mat för 12-14 personer trots att vi inte har några anhöriga i livet längre - men det är svårt att lära gamla hundar sitta!





8 kommentarer:

Ölandsvindar sa...

Sverige är litet! Letar man så har man anknytningar på olika sätt till många ställen. Vi trodde inte heller att vi hade mer än några bekanta på Öland men det har visat sig att makens morfars kusin var kyrkoherde i Räpplinge och har lite avkommor här. så vi har till och med hittat släktingar. Misstänker att ni också har blåst i dag. Här får vi nästan hålla i huset!
Kram
Kerstin

haspet sa...

Härlig historia. Jag önskar ibland att även vi var lite mer vågade och gjorde slag i saken. Vår önskan är att bo på Österlen men det är ju det där med jobb. Säkert (lite) lättare om man har firma som inte är så "lägesberoende". Förstår det där med ensamma jular, men ni verkar ha fixat det galant. Ha det gott.// Peter

Rosor och ruiner sa...

Vad härligt att ni fann varandra, världen är inte så stor ändå!
Tjejloppis låter mysigt, och gamla vågar kan man ju gå i gång på...fast jag borde göra som du, sälja lite istället för att köpa på mig mer...Jag tänkte länge att jag också skulle ha en loppis, men det blev aldrig så o till slut blev jag så trött på alla grejor i källaren så jag skänkte ett stort lass till Röda korset. Men det betyder ju att det finns mer plats för nytt ni! :o)

samson sa...

vad roligt att hitta gamla skolkompisar//maggan

Anni sa...

Men så härligt att finna vänner och kunna skapa nya traditioner! Så glad jag blir av att läsa!

Gela sa...

Härligt att få ta upp kontakten med ny-gamla vänner. Önskar er en riktigt fin jul tillsammans med mycket god mat. Det är ju en stund till dess men änså/Gela

Jord under naglarna sa...

Härlig historia. Jag tro att vi, många av oss, är allt för fega när det gäller de stora högtiderna, man tar för givet att alla firar med släktingar och vågar inte fråga.

Nävorna i förra inlägget - jag gillar!!

fotopunktMis sa...

Va gått att läsa om er och era nygamla vänner..så härligt att dela julen med dem..ta väl hand om dej..skrivet så här i lusseförkvällen..Maria