fredag 22 oktober 2010

HUNDPROBLEM

Som du förmodligen vet så har vi en hund, Penny, en gammal Lancashire Heeler tik (en pytteliten engelsk bonnhundsras som är nötkreatursvallare) som snart fyller 16 år. Med åldern så följer en del olater, eller man kanske ska kalla det för vad det är; problem.
Ett sådant är att hon inte längre hör något, nästan ingenting faktiskt!


 
Ett annat är att hon med stigande ålder börjat dricka lite mer, vilket i sin tur betyder att hon behöver gå ut och kissa oftare. Ett tag gick det t.o.m. så långt att hon behövde gå ut ett par gånger varje natt - och gubben hör ju lite dåligt (vilket han utnyttjar) så det är alltså jag som får gå upp och släppa ut henne!
 

Nu har det dock lugnat ner sig lite, förmodligen beroende på att jag försöker släppa ut henne vid tolv-halvett sista gången för natten. Sen sover hon så tungt att man ibland t.o.m. får väcka henne på morgonen för att hon ska ut. Och då kommer hon bara precis över stensättningen till gräset innan hon måste sätta sig!


I morse var jag uppe strax efter sex eftersom jag hörde henne vakna och gå ut ur sovrummet. Då ville hon ut och det var ju inga problem, men snacka om att man fick en chock när man öppnade dörren. Det blåste så otroligt att jag trodde att björken som syns på bilden skulle blåsa omkull.


 
Vi brukar vara förskonade från blåst eftersom vi bor i en liten skog. Så det är endast dom gånger när det blåser precis utmed vägen som vi märker av vinden - och det gjorde det alltså inatt. Något fruktansvärt!
 
 

Konstigt nog så fanns det massor av löv kvar på björken idag. Jag trodde alla skulle blåsa iväg LÅNGT BORT så man slapp kratta upp dom, men så bra ska man inte få det tydligen!




















 Ett annat problem, ett stort, som Pennys ålder fört med sig är att hon låter hela tiden. Det hela började nog med att hon inte längre hör något så hon hör inte själv att hon låter. Eftersom hon alltid varit en ganska "pratig" hund med en massa konstiga ljud för sig, så sa vi - dumskallarna - inte heller ifrån till att börja med. Det lät ju inte så mycket eller var så högt till att börja med!



Så småningom har det dock dom sista månaderna utvecklat sig till att hon inte bara "låter lite" utan hon kan gnälla och småskälla kontinuerligt i timmar ibland - och det går inte att få någon hejd på henne!
Exakt varför hon låter så här mycket vet vi inte men det kan starta med att hon vill ut, att hon vill in, att hon vill ha godis, att hon vill ha mer mat, att hon vill ha uppmärksamhet osv.


Det är dock väldigt irriterande och det har gjort att sällskapslivet börjar bli lite lidande. Vem 17 vill bjuda hem gäster när man vet att Penny kommer att störa konversationen med att gnälla och småskälla hela tiden. För det är alltid på kvällarna efter middagen som hon låter som mest. Alltså precis då man vill ta det lugnt och njuta lite!



Den här bilden är några år gammal, då var Penny fortfarander tyst och snäll och hörde fortfarande ganska bra. Då visste man alltså inte vad som väntade!

Men....för att inte ni som älskar djur ska tro att vi ger upp Penny, så kan jag lugna er med att så långt kommer det aldrig att gå. Har vi haft stor glädje av henne i snart 16 år så får vi faktiskt stå ut med att hon är lite besvärlig på sin ålders höst! (Det kommer förmodligen vi också att bli.) 

15 kommentarer:

Anonym sa...

beautiful photos Susie and cute dog!

Kisses and nice weekend.

Anonym sa...

Thank you for your nice comment Susie!

knatten sa...

Jag vet hur det är att älska ett djur så man får ta dom dåliga sidorna o försöka njuta ändå. Tids nog blir det nog väldigt tyst, tyvärr o sorgligt nog. //Knatten

Ruben sa...

Det låter som ni står ut med det mesta för lilla Penny, och det förstår jag. När man blir gammal och ynklig är det rart med en snäll husse och matte!!!
Ha det gott, det blir väl en Penny-promenad i helgen också??!!!
/Ruben

Med fingrarna i (j)orden sa...

Kan inte mycket om hundar, men jag tänker defintivit bli en gammal tant med egna vanor (kanske inte skälla så mycket på kvällarna). Här blåser det också, men det gör det å andra sidan jämt.
Ha en skön helg,
Eva

Maria Thorbjörnsson sa...

Ja med ålders rätt får vi våra olater både två och fyrbenta..jag har skaffat mej en hel del fnissfniss...Kanske Penny har gått in i ett nytt smådjurbarnsstadie..för di sma..kan ju verkligen pocka på uppmärksamhet..ha det..Maria

Ölandsvindar sa...

Man känner igen symtomen, både från folk och fä i släkt och bekantskapskrets.Hos oss är hunden yngst i familjen så det är väl hon som får stå ut med oss "gamlingar".
Trevlig helg (med mindre blåst)!
Kerstin

NinaVästerplana sa...

Lite later väntar man sig väl av en diva ;-) Men jag förstår det kan bli tröttsamt.... Har njutit av dina iris-bilder o annat bakåt i tid... men måste säga att mest imponerar din otroliga rugge med ormgräs! Har några strån själv o är glad varje vår när jag ser att det lever :-)
Ha´t himla gôrgôtt
Nina

Rosor och ruiner sa...

Ja, inatt trodde man nästan att huset skulle lyfta...hua vilken blåst.
ja, med ålderns rätt får hon väl ha lite olater för sig, Penny! Min äldsta katt är nu 18 år, och hon har börjat att jama riktigt högt, på nätterna! T om med barnen vaknar, som aldrig vaknar av väckarklockor och sånt. men det kanske är så att hon börjar höra dåligt, har inte tänkt på det..
Trevlig helg!

Anonym sa...

Härliga foton men inte härligt med blåst utanför husknuten. Ruskigt höstväder har det varit här i Östergötland också. Vi hade snö i morse och halka. Kallt också ! Fin vovve du har och roligt att den hänger med än. Ja, dom skaffar sig lite ägenheter på ålderns höst. Jag känner igen det. Jag blir väl det också om jag får bli gammal, lite gnällig och skällig :) Jag hade en golden som blev 14 år och han hade både dålig syn och hörsel. Men fungerade i alla fall i vardagen hyggligt.
Önskar dig en härlig helg med vovve och familj !
Kram från Marie

Unknown sa...

Åh, vilken fin kärleksförklaring till en gammal kär vän:)
Charlotta

Oljekritan sa...

Förstår, precis hur det är..hade en hund jag med...som blev gammal och kissade och drack..och som vi älskade trots besvär..jag älskar djur, och kunde inte leva utan. Jättefin vovve ni har!! Och fina bilder...Underbart du har det..ditt liv verkar gött, att leva..ta dagen som den kommer och njuta av de som faller dig in!! Har du målat nåt?? kram Karina...

ormbunke sa...

Jag känner riktigt vad du känner. Det är svårt när hundar börjar bli gamla. Det kanske är en form av demens. Men huvudsaken är att hunden själv inte mår illa av det.
Det kanske inte är så bra sagt men jag har arbetat med gamla dementa och de brukar ha ljud för sig som de inte kan kontrollera. Kramar. Anita.

Anette sa...

Inte lätt med gamlingar! Men jag förstår att det kan bli irriterande om hon låter. Fast hon hör ju det inte själv;-) Tycker jag känner igen det där med halvdöva makar........både när barnen var små och nu med hundarna:-) Det DÄR går vi inte på - egentligen, vi låter dom bara tro det;-)

Trevlig helg/ Anette

Anonym sa...

:-) Men visst står besökare ut med att den gamla damen låter lite :-) Min gamla Erna blev ju också döv det sista, så man måste alltid vara beredd med handsignaler när hon tittade upp om man ville något. Problemet var ju bara att hon såg dåligt också :-) :-)

Ha det gott!
Christer.